Lite snö i Kittelfjäll

 Efter ett rejält töväder kom ca 25 cm nysnö. Åkningen i Kittelfjäll var okej. Det gick att hitta åk med hyfsad snö eftersom jag kan sniffa mig till ett puderåk på lång väg. Helst hade det behövts 50 cm till snö för att det ska bli riktigt bra.

Det var ganska mycket folk. Men de flesta åker inte där jag åker (som vanligt). Jag åkte Fish 3D på förmiddagen och Flight Attendant på eftermiddagen. Dessa brädor är helt olika. Efter en förmiddag med den lätta, korta och surfiga Fish 3D kändes Flight Attendant som en stel järnplanka. Men jag gillar skillnaderna. Fish är snabbsvängd och behöver kontrolleras mer. F.A. åker dit den åker och mosar sig fram, man får inte vara feg.

Bilden ser betydligt pudrigare ut än det var.

Premiär i Kittelfjäll

 Snöläget har varit rätt dåligt så långt. Det hade snöat lite tidigare i veckan så jag gjorde en liten chansning och åkte till Kittel. Chansningen avsåg både snöläget och temperaturen. Prognosen sa mellan -15 och - 19 grader. När jag passerade infarten till Grönfjäll var det - 23. Men i Kittelfjäll var det bara -17 och det blev lite varmare mitt på dagen.

Snön var rätt så bra. Precis så bra som jag hade hoppats på. Inte bottenlöst men ändå lite puder. Som vanligt så här års var det lite folk så åkningen var bra.

Jag provade också min nya Burton Fish 3D. Den var rätt så annorlunda. Väldigt lätt och väldigt lättmanövrerad. Bra flyt och väldigt härlig surfkänsla. Den är snabb kant till kant vilket är bra bland Kittels tajta träd. Egentligen var det nog lite för lite puder för att den skulle göra sig allra bäst. Eftersom den är så lätt och surfig påverkas den mer av underlaget än min Flight Attendant som mer kan mosa igenom ojämnheter. Men med lite mer puder kommer den vara oslagbar.

Säsongspremiär

 31 januari på självaste nyårsafton gjorde jag premiär i Bocksliden. Föret var (knappt) ok i familjebacken och stenhårt, typ blankis i teknikbacken.

 

Burton Fish 3D

 I fredags anlände min nya puderbräda Burton Fish 3D. Länge länge har jag velat ha en Fish men inte riktigt vågat. Nu gjorde jag det. Det är en renodlad puderbräda. Spannet (eller avsaknaden av spann) är vad Burton kallar "flat top directional". Brädan är helt platt mellan bindningarna och en ordentlig rocker i nosen. Tailen har en liten swallow tail.

Nosen är 30 mm bredare än tailen och har en konvex form, sett underifrån. Den är 161 cm lång. Min kortaste bräda men formen kommer förmodligen väga upp för längden i puder. Hoppas nu att det kommer obegränsat med puder hela vintern!

Ny keps beställd!

 Jag har beställt en ny keps till vintern 2024/2025. Är extremt taggad på att få den! Beställde en 3D Fish också!

Första snön 2024/2025

I morse låg det ett snötäcke på marken. Första snön har kommit!

Topptur Grönfjället

Nu är det sommar och 19 juli. Här kommer en beskrivning av vinterns sista topptur 4 maj.

Många gånger förr har vintern avslutats på Grönfjället, så ock i år. Avslutningen blev lite tidigare än vanligt, mest på grund av vädret. Det var mycket snö kvar i Grönfjällsdalen (jag vet att den heter något annat men jag tycker Grönfjällsdalen låter fint) och vädret var perfekt, ganska varmt i solen och inte för mycket vind.

Turen upp var riktigt bra. Även om topptursformen inte var den bästa var det lätt att gå med hudar. Det gick till och med att gå den sista branta biten med hudar på, även om det var lite nervöst så gick det bra.

Åket ner var tyvärr inte särskilt roligt. Normalt brukar det vara ganska mjuk snö så här års. Men nu var det stenhårt. Åket ligger på skuggsida och det hade nog varit en fördel om jag varit där ännu senare på säsongen, då hade solen nog tagit lite gran på fjällsidan.

Jag har åkt detta åk många gånger och vet om att det är brant men nu kändes det otroligt brant och som sagt var snön stenhård. För att få någon sorts säkerhet var det hoppsvängar som gällde men det var riktigt läskigt eftersom när man landade i hoppsvängen visste man inte alls hur pass hårt det skulle vara och oftast sätter man ner tailen före och den ville inte alls greppa i den hårda snön.

Det var först när jag nådde den nedre delen som är mindre brant och hade mjukare snö som det gick att andas ut.

Efter en snabb fika nere i dalen bestämde jag mig för att även gå upp på Klippfjället. Åket ligger på solsida och borde vara riktigt mjuk och fin. Allt eftersom jag gick klingade adrenalinet av och halvvägs upp orkade jag inte gå längre så jag åkte ner. Det åket var helt ok men jag var otroligt trött.

För att summera. Jag är sällan rädd när jag åker, är man det har man misslyckats med toppturen men det här var på gränsen.

Också mycket irriterande att batteriet i min Gopro är paj. Det visar att det har full laddning hemma men väl på fjället vägrar den starta. 

Sorry renar om ni kände er jagade.

Skulle nog ha hållit ut mer skiers right från toppen för att undvika det allra brantaste.

Topptur Daevnie

 Daevnie, Dauna, Daune, Daunatjåkko, fjället heter många namn.

Anyway 20 april gjorde jag en topptur på fjället. Vädret var bra runt nollan och sol, hyfsat vindstilla förutom på toppen.

Vägen upp till toppen var ganska bra. Ganska hård snö men med ett ca 5 cm mjukare lager på. Väldigt mycket snö kvar både i skogen och på kalfjället.

På toppen bestämde jag mig för att åka ner på baksidan. Den brukar vara bra eftersom den är i rakt söderläge. Även om det inte var helt stenhårt hade solen inte riktigt bitit på den hårda snön. Åket ner var bra inget snack om saken men jag trodde det skulle vara lite slaskigare snö. Vägen upp på baksidan var riktigt svår. Skarjärnen fick verkligen göra sitt, det var otroligt svårt att få fäste på den branta sluttningen upp. Mycket jobbigt för fotlederna.

Åket ner på framsidan var okej, ganska hårt där med. Kall hård snö i översta branten men i skogen var snön svåråkt. Det var svårt att få grepp i svängarna på den hårda och kulliga snön i skogen så jag fick åka rätt långsamt.

Åket på baksidan sett nerifrån.

Mycket snö på toppen.