Toppturspremiär

 16 mars var det dags för toppturspremiär. Jag valde Borkafjället för att det är hyfsat lättbestiget och en bra start på toppturssäsongen. På förhand var jag ganska säker på att det skulle vara väldigt hårt underlag och det visade sig stämma. I branten upp från sjön var det dock ganska mjuk snö.

Det blåste ganska mycket från norr så det var rätt kallt. Som tur var hade jag medvind upp. På toppen när jag skulle ta av stighudar och sätta ihop splitboarden var det isande kallt med mycket hård vind.

Åket ner var stenhårt och i kall motvind. Men det hade jag också räknat med. Jag gick även upp på den lilla, men branta toppen som är norr om Borkatoppen, note to myself: det är inte värt det. Det ser ut att vara ett hyfsat åk men det är väldigt kort.

Branten ner mot sjön var bra med puderkänsla.

Roadtrip som slutade i Tärnaby

 Som vanligt inför fjälltur hade jag beslutsångest. Att fara eller inte fara? Men peppen kom på fredagskvällen så jag bestämde mig för att fara. Vaknade tidigt på lördagen och såga att det skulle blåsa 7 m/s i Kittelfjäll. Eftersom Hotelliften är världens mest vindkänsliga släplift funderade jag ett tag på att inte fara. 

Efter några minuters velande blev det till slut så att jag åkte. I Dikanäs tittade jag på webkameran för Hotelliften och så att den inte snurrade. Jag ringde till skidboden i Kittelfjäll och fick bekräftat att den står stilla p.g.a. vind. Som sagt världens mest vindkänsliga släplift.

Snabbt beslut, jag vände om och körde mot Tärnaby, en omväg på 10 mil. Där gick alla liftar, t.o.m. linbanan. Åkningen var helt ok. I de backar som är uppmärkta offpist-pister(?) var det ganska uppåkt men ändå mjukt. I skogarna var det rätt mycket puder. Tyvärr är björkskogarna ganska täta jämfört med Kittelfjäll och terrängen bitvis ganska flack. Men hur som helst en bra dag, till och med sol! 

Med Ryfjället i sikte kommer också toppturs-peppen smygande. Förhoppningsvis blir en fösta topptur i mars nån gång.