Första snön!

Idag snöade det för förta gången vintern 16/17.

Säsongsavslutning

... och så var denna vinter slut.
Helgen 7-8 maj gjorde jag en tält tur till Grönfjäll. Egentligen hade jag först planerar att fara till Marsfjällen och åka redan på fredag eftermiddag. Men vädret såg väldigt ostadigt ut för fredag kväll och lördag förmiddag. Det skulle dessutom blåsa ganska mycket över Marsfjällen. Jag avvaktade och kollade väderuppdateringarna varje timme samtidigt som jag packade för en tälttur. P.g.a. blåsten fick det bli Grönfjäll istället för Marsfjällen. Där skulle det blåsa mindre, plus att jag känner till området bättre.

På fredag kväll handlade jag all mat som jag skulle ha med mig och på lördags morgon packade jag det sista samt gjorde 7 st dubbelmackor med ost och skinka.

Den senaste veckans väldigt varma väder hade smält undan rejält med snö. Detta är tredje gången jag är i Grönfjäll och jag har aldrig sett så lite snö. Från parkeringen går det en skoterled som man följer ca 30 m och sedan genar man genom en tät granskog upp till en annan skoterled. Första biten var marken bar. Men som tur är glider min fjällpulka ganska lätt på mossa och lingonris.
Genom den täta granskogen var det kämpigt att ta sig fram. Snön var väldigt varm och lös.
När man sedan kommer upp på skoterleden som går in i dalen mellan Grönfjället och Klippfjället är det ganska kuperad terräng. Detta medför lite problem med pulkan då det är svårt att åka i nedförsbacke med den. Men det gick ändå okej.

Efter ca en timmes skidande valde jag en tältplats i skydd av en stor sten. Marken var bar där och det är en fördel jämfört med att tälta på snö. Jag satte upp tältet kokade upp en gryta varmakoppen-soppa och sedan började jag gå upp mot Grönfjällets topp.

Vägen dit är lång men snön var bra att gå i. Vädret var varmt jag gick i bara underställströja och ett par träningsoverallsbyxor. En ganska knepig passage är att runda toppen Klinhkie 1101 m ö.h. Där måste man välja att antingen ta av sig splitboard och ballansera fram på stenblock eller åka ner lite och gå med splitboard i brant terräng. Jag välde det senare altenativet även om jag vissa bitar fick ta av mig splitboarden och gå över stenpartier som hade smält fram.

Efter den passagen är det ganska lätt terräng fram till översta delen på toppen som är mycket brant.
Just under den sista branta biten är ett bra ställe att göra sig i ordning för nedfärd. D.v.s. sätta ihop splitboarden, ta på hjälm, jacka handskar m.m. Sen får man klättra upp sista 100 meterna. Denna gång var det väldigt bra spårat så det var nästan som en trapp upp.

Åket ner var extremt bra. Det är väldigt brant. Snön var väldigt stabil. Jag gjorde nedfärden vid 18-tiden så på toppen hade snön frusit och det hade bildats skare. Men med snowboard så är bristande skare inget problem utan det går alldeles utmärkt att åka på.
Hela sidan på Grönfjället består av breda rännor kantade av stenar. I rännorna var det fortfarande mycket snö kvar.
Lite längre ner i åket blev snön varmare och slaskigare. Kort och gott ett riktigt bra åk!

Färden tillbaks till tältet tog lite drygt en timme efter skoterleden.
Där gjorde jag middag och sen lade jag mig i tältet och åt nötter och drack Coca-Cola och såg på film på mobilen. En perfekt afterski.
Natten var helt ok. Man sover ju inte klockrent i tält men jag fick ändå rätt så bra med sömn.
Jag vaknade vid halv 6 och åt en macka. Låg och drog mig och somnade om lite för att sedan kliva upp och göra en gryta varmakoppen-soppa.

Jag gick åter igen upp mot Grönfjället. Denna gång var jag på toppen mycket tidigare än på lördagen. Vädret var väldigt blåsigt och dimmigt. Men jag visste ju vart jag skulle åka så det var bara att slå på dimljuset och åka på känsla de första 100 fallhöjdsmetrarna. Jag har ju ganska stor erfarenhet i att åka i flatljus. En bit under toppen blev sikten bättre och åket var jättebra. Snön var varmare och slaskigare än på lördagen vilket bara var bra.

Efter åket var det bara att gå tillbaka till tältplatsen för att äta och hämta pulkan och gå tillbaks.
Denna tur var årets sista och det är nog första gången jag gör en topptur som jag vet är den sista på säsongen. Tidigare år har jag alltid tänkt att jag kanske far upp nästa helg också men i år gick det inte. Vintern är tyvärr slut, tidigare än väntat. Men det är ju ganska skönt med ett perfekt avslut också.

Att klättra upp på ett berg och åka snowboard ner är fasen det coolaste som finns!

Toppen ÄR brant!

Kamvandringen längsmed Grönfjället.

Utsikt mot Kittelfjäll.

På bild ser det inte så brant ut som det är.

Daevnie 2016

Var för ett tag sedan på topptur på Daevnie utanför Kittelfjäll.
Berget med sitt karakteristiska huvud som sticker fram från 900 - 1300 m ö.h. Jag gick upp på den vänstra sidan denna gång. Mest bara för att variera. Det normala är att man följer den S-formade bäckfåran upp och sedan håller höger.
Den vänstra vägen är lite mer spektakulär. Vägen upp var på sina ställen ganska osäker. Snön var mjuk så att jag fick bra fäste men man vill inte ramla när man riskerar att rutscha ner flera 100 höjdmeter.
Efter ett brant parti väntar en lång kamvandring som är riktigt häftig.

Jag åkte ett åk ner på baksidan. Tyvärr var det inte så bra som jag hade förväntat mig. Jag åkte flera åk där förra året och då var det perfekt vår-slush. Men nu var det ganska hårt och mycket mindre snö.
Sen gick jag upp igen och åkte ner på framsidan. Det åket var mycket bra. Kall pudersnö överst och mjuk vårsnö på den nedre biten. Detta är ett av mina favoritberg då det alltid verkar vara bra snö. Detta beror nog på det skuggiga läget som "huvudet" på berget ger och den skyddande lagom glesa björkskogen.

En vecka i Italien

I slutet på februari till början av mars var jag en vecka i Italien. Tillsamman med min pappa, syster, morbror och kusin åkte vi buss till byn Cavalese som tillhör det gigantiska området Dolomiti Superski.

Bussresan

Vi började med att åka flyg från Umeå till Stockholm. Efter en natt hos morbror Erik med familj i Täby avgick bussen kl. 05:30. Resan gick via E4:an till Helsingborg, över till Danmark, genom Tyskland, Österrike och sedan in i Italien och slutligen vid 9-tiden på morgonen var vi framme i Cavalese.

Bussresan var seg och det var svårt att hitta en bra sovställning men det gick ändå ok. Snabb frukost på hotellet och sedan ut i bussen igen för transport till liften.

Söndag

Vi åkte inte så långt bort från Cavalese. Vi åkte till Latemar. En lång ägglift upp. Vädret var mulet och snöfall. Sikten var ganska dålig. Inte jättedålig utan det gick ändå att se, mycket tack vare att det fanns träd.

Det var ändå rätt så bra sikt trots molnen.

Måndag

Vädret var ungefär lika som under söndagen. Sikten var helt ok för att vara mulet. Det hade snöat hela natten så det var säkert 40 cm lössnö. Sån där härlig kompakt snö med tillräcklig fuktighet så att man inte kommer ner till botten. Vi åkte med hela gänget i Alba Till lunch åt vi äkta italiensk pizza. Inget speciellt egentligen, jag hade nog lite högre förväntningar på pizzan. Jag åkte så mycket utanför pisterna som möjligt. Än fast det var riktigt bra snö blev det inte så uppåkt.

Kyrka utanför pizza-stället.

Gatorna i Cavalese är inte jättebreda.

Tisdag

På tisdagen blev det sol. Vi åkte till San Pelegrino. Ett system som låg lite högre. Det mesta av åkningen var ovanför trädgränsen. Jag och min pappa och syster åkte själv och inte med den stora gruppen då det blev alldeles för oeffektiv åkning för vår smak.

Än fast det var riktigt superväder var det inte så mycket folk. Jag hade räknat med att det skulle vara långa liftköer eftersom vi var där mitt i högsäsongen men det blev aldrig några långa körer. Även off-pisten lämnades ganska orörd länge. Inte som jag är van från t.ex. Val Thorens där det blir väldigt fort uppåkt och man får kriga om pudret.

Jag är ganska osäker på om det är tillåtet att åka off-pist i Italien. Efter lite googlande hittade jag att det var upp till varje by att bestämma om det var tillåtet eller inte. Eftersom det var väldigt otydligt vågade jag inte åka överallt. Polisen patrullerade i backen.

POW!!!

Onsdag

Onsdagen bjöd också på sol. Till en början åkte vi med stora gruppen som försökte ta sig till "Hidden Valley" som låg väldigt långt borta men vi var tvungen att ge upp det p.g.a. tidsbrist. Att åka runt på en massa transporter är inte riktigt min grej. Dels missar man ofta bra backar för att man bara transporterar sig och sen om man hittar en bra backe vill jag åka den flera gånger för att lära sig just den backens linjer. Jag och Linda åkte själv från lunch och framåt.

En av 1000-tals snökanoner.

Svingod ostburgare. "Hemgjort" bröd och biff. Mitt i backen.
Samma pris som Frasses.

Torsdag

Mulet och snö igen, ca 40 cm puder. På torsdagen var det mer folk ute. Det blev lite fortare uppåkt. Vi gjorde som på onsdagen att vi följde med stora gruppen på förmiddagen, sen åt vi lunch tillsammans på en jättefin restaurang på toppen av ett berg. På väggen hängde massor med kändisar som hade ätit där, bl.a. Kungen och Stenmark. Maten var jättegod. Jag åt pasta fruta di mare. Perfekt kokt pasta med goda skaldjur.

Toaletten var också den en upplevelse. Det är inte vanligt med så fräscha toaletter i backen.

Efter lunch åkte jag och Linda själv. Vi hittade en bra lift med tillhörande backar där det var väldigt lite folk. Vi åkte där resten av dagen.

Fin toalett på toppen.

Otroligt smarta hängare.

Fredag

Sol igen! Sista dagen åkte vi i San Pellegrino igen. Åkningen var lika bra som under tisdagen.

Fin sväng

Efter det var det middag och dusch på hotellet och sen satte vi oss på bussen igen för hemfärd.

Det var en mycket bra vecka. Åkningen var över förväntan. Vi åt tre eller fyrarätters middag varje dag. Åkte egen buss till och från backen varje dag. Maten i backen var jättebra och ganska billig jämfört med franska Alperna.

Bussresan hem var som väntat jobbigare än resan dit men det gick helt okej.

För att summera veckan:

Åkningen var riktigt bra. Jag försöker att inte ha så höga förväntningar när man bara ska vara iväg en vecka, risken är att man blir besviken. Men det var riktigt bra åkning men tyvärr ibland något oeffektiv (jag har höga krav på effektivitet :) ). Italiens inställning till off-pist är inte så bra. Cavalese hade en skön laid back stil som passar mig perfekt. Maten på hotellet var god även om det blir lite tjatigt att äta långa flera rätters-middag varje dag.

Italien

Imorgon börja våran resa mot Italien. Jag, min far och syster ska följa med våran morbror och kusin till Val di Fiemme i Italien. Vi flyger till Stockholm i morgon och sen åker vi buss till Italien och byn Cavalese där vi ska vara en vecka.

Hoppas på bra väder mycket puder och sol. Gruvar lite för den långa bussresan. Hatar att packa...

Tärnaby igen

Förra söndagen var jag och min syster i Tärnaby igen. Det hade snöat hyfsat mycket och alla spår var som bortblåsta. Det var väldigt lite folk och i princip bottenlöst puder i skogarna. Det är ganska tajt björkskog i Tärna men jag tycker ändå man kan hitta fina linjer. Jag hittade även ett jättefint drop. 3 - 4 m högt med perfekt brant orörd landning.

Imorgon bär det av till Hemavan!

Bocksliden, Kittelfjäll och Tärnaby

Det har hunnit bli några åk än så länge. Premiär i Bocksliden. Det var helt ok med tanke på hur lite snö det är.
Förra söndagen var jag i Kittelfjäll. Det var lite som vanligt, d.v.s. överraskande bra! Ganska uppåkt men mjukt och på nått sätt lyckas man alltid hitta bra åk där. Väldigt lite folk som vanligt i januari. Men det behövs ett rejält snöfall till för att bli riktigt bra.

Idag var jag i Tärnaby och åkte. Också där var det överraskande bra. Mycket och mjuk snö. Hittade ganska bra åk

i den lite för tajta björkskogen.

Lagom mycket folk i Tärnaby

Ny bräda

Jag slog till och köpte en ny bräda strax efter jul och idag fick jag den.
Min Burton Malolo har börjat blir välidgt trött. Många repor och stålkanten är skadad på några ställen.
Jag tycker man känner i själva flexet i brädor när dom börjar bli gamla, jag vet inte om det är inbillning men jag tycker dom blir mer tungstyrda.

Anyway, en Burton Barracuda 165 cm blev det, en cm kortare än Malolon och lite mjukare.
Spannet är tip-rocker, eller som Burton nu mera kallar det: directional flying v. Jag har ju en Custom flying v sen innan men den har så kallad twin flying v. Skillnaden är att det är camber (alltså normalt spann (som en upp och nervänd banan, eller sur mun)) under båda fötterna och rocker (glad mun) mellan fötterna och i nosen och tailen.
Directional flying v har camber mellan fötterna och rocker i nosen.

Har ju snöat in lite på Burton. Egentligen för att jag är mest påläst och har mest erfarenhet från dom. Så när dom skriver flex 5/10 vet jag ungefär vad det betyder.

Nu hoppas vi bara på en jäkla massa puder.