Vinterns planer

Vintern 14/15. På förhand känns det precis som förra vintern. Dagarna blir kortare men snön och kylan lyser med sin frånvaro. Man tänker: "Fan, kanske inte det blir någon vinter i år." Men det brukar ju lösa sig, dock inte förra året då det inte blev mycket till vinter i Lycksele. Hoppas jag har fel men idag är det den 21 november och snödjupet är ca 0 cm och det har varit många dygn med plusgrader.

Planen i vinter är dels att hinna med många puder dagar i Kittelfjäll, men också att göra flera toppturer. Jag planerar även att köpa ett vinter tätt för att kunna göra flerdags-turer. Med tält tillkommer såklart många prylar. Jag har beställt ett multi-bränsle kök redan. Sedan måste jag ha sovsäck, liggunderlag, en pulka och diverse tillbehör och småprylar. Nu har jag i alla fall kommit i gång med inköp och, icke att förglömma köpt en egen bil.

Som första tur tänkte jag göra som förra året, göra ett åk på Ryfjället innan alla skoteråkare hittat dit. På tal om Ryfjället vill jag även åka baksidan. Förra vintern körde jag och kollade hur baksidan såg ut och den såg helt underbar ut. Men att först gå upp på framsidan och åka ner på baksidan, sedan upp igen och ner blir nog rätt jobbigt, nästan 2000 fhm så jag sparar nog den turen till lite senare på säsongen.

Dansa snödans!

Grönfjäll

Säsongsavslutningen visade sig vara i Grönfjäll. Topparna kring dalen som utgår från den lilla semesterbyn Grönfjäll ser verkligen ut som riktiga sago-fjäll. Pyramidformade och snöindränkta. 

Den 18:e maj åkte jag upp mot Grönfjäll som ligger någon mil innan Kittelfjäll. Från byn, som var ganska öde såhär sent på säsongen, hittade jag snabbt ett skoterspår som gick upp genom granskogen och in i dalen mellan Grönfjället och Klippfjället. Väl inne i dalen insåg jag att fjällen inte riktigt ser ut som man tror från vägen. Jag hade förväntat mig mer pyramidformade fjäll men istället var det långsträckta fjällsidor med en pyramidformad topp. Vägvalet upp var lite svårt. Det var ganska brant och svårt att få grepp på vägen upp till den långsträckta kammen på Grönfjället På den sydvästra sidan om kammen hade snön smält så att det var mest stenskravel. Jag fick sätta brädan på ryggsäcken och knalla några gånger. Sista biten upp på toppen var mycket brant så jag gjorde i ordning allt för nedfärd nedanför den branta toppen. Sen fick jag klättra dom sista 40 höjdmeterna. Åket ner var extremt bra. Lite svårt att hitta i början på åket men när jag hittade rätt ränna ner var det 5 minuter av ren glädje. Åket var brant och snön lagom slaskig. Åket var på skuggsida så snön hade hållit sig bra. Det var lätt det bästa åket på säsongen!

Nere i dalen igen var hela kroppen fylld av nyvunnen energi så jag bestämde mig för att gå upp på Klippfjället också.

För varje höjdmeter jag avverkade gick adrenalinnivån jag fått av åket, ner och jag upptäckte hur trött jag egentligen var. Men det är ju grymt surt att ge upp när vädret är så fint så jag bet ihop och fortsatte.

Sidan jag gick upp på, en västsida var väldigt snöfattig och terrängen under blev mer och mer stenig.
Med spaghettiben nådde jag toppen men åket utför blev inte så bra, i alla fall inte den övre halvan.
Översta biten handlade bara om att försöka undvika att åka på stenar, något som jag misslyckades med rätt ordentligt. Sen fick jag ta av mig brädan och gå en bit för det fanns inte tillräckligt med sammanhängande snö för att åka hela vägen. Nedre halvan bra dock bra.
Klippfjället är nog ett riktigt höjdaråk när det är mer snö.

Den branta toppen på Grönfjället.

Dagens fjällfie

När skuggan blir lång är det lagom brant!

Åket sett nerifrån ser kortare ut än det är.

Hela Grönfjällsmasivet.

Toppen till vänster är Klippfjället, inte så mycket snö.

Daevnie

Några dagar (21/4) efter turen i Hemavan åkte jag upp till Kittelfjäll för att ta mig an fjället Daevnie. Ett berg som jag sett på håll från Borkafjället och som ser väldigt spektakulärt ut.
Eftersom vintern var på tok för varm vågade jag inte gå över isen på sjön som sträckte sig mellan vägen och foten av fjället.
Först försökte jag hitta en väg över bäcken som var inlopp till sjön men det var omöjligt. Jag fick köra tillbaks en bit och hittade en bro över bäcken. Anmarsen blev betydligt längre men säkrare.

Fjället har en mycket spetsig överdel och sista biten blev en trevlig kamvandring där det stupade brant ner på ena sidan och man såg in mot Norge på andra sidan.

Översta biten på åket ner var mycket  brant sen blev det en större yta att åka på som lutade på rätt bra. Snön var väldigt hård ovanför trädgränsen men som jag brukar säga: hällre betongsnö än lavinsnö. När jag kom in i skogen blev snön härlig vårslask och jag följde en bäckfåra hela vägen ner till sjön.

Taggad av åket bestämde jag mig att gå upp en gång till, denna gång blev uppturen från motsatt sida. Underlaget var hårt och det var väldigt skönt att ha skarjärn. Trött i benen gjorde jag ett härligt åk till.
För att ta mig tillbaks till bilen igen fick jag snedda genom skogen upp till trädgränsen för att sedan kunna åka ner samma väg som jag först gick upp.

Ganska häftigt fjäll!

Toppen

Sjön som jag inte vågade korsa.

Utsikt från toppen. Borkafället till höger och baksidan av Kittelfjäll till
vänster.

Början av åket.

Hemavan

Den 18: e april, påskhelgen besökte jag min kompis Linus i Hemavan. Vi skulle upp med Kungsliften och sedan tura vidare upp på kammen för att åka ner mot Viterskalstugan. När jag kom till Hemavan sken solen från en klarblå himmel. Linus hyrde utrustning och sedan åkte vi upp till toppen av Kungsliften. Vi började gå upp längs med kammen som går upp hela vägen mot södra Sytertoppen. Ju längre vi gick ju molnigare blev det och när vi var framme vid ravinen där vi skulle åka ner var det komplett flatljus. Som tur är har jag väldigt stor erfarenhet från flatljus, så även Linus som har skidat hela Kungsleden.
Åket ner var helt ok snön hård men med ett löst lager ovanpå.
Väl nere vid Viterskalstugan åt vi deras berömda våfflor, som absolut inte var något att hänga i granen. Men det trevligt med värme och stugvärdarna var trevliga.

Sen var det bara att gå samma väg vi kom tillbaka, uppför ravinen. Snön som var rätt så bra att åka i var inte bra att huda i. Det lösa lagret med snö gled undan och den hårda snön under var svår att få fäste i. Nu gjorde sig min feber påmind och jag blev verkligen trött av att gå upp men det gick.
När vi kom upp igen hade molnen såklart lättat.
Ett bra åk som jag gärna gör igen men helst med bra sikt.

Flatljus

Synd att vi inte fick sånt här väder är vi åkte ner. Detta är på vägen hem.

Skidsemestern

Här kommer en liten update som borde kommit för ett halvår sedan :)
Åter på besök i Les Trois Vallées. Samma system som jag säsongade i 09/10.
Vi bodde i byn Bridges les Bain som ligger långt i från skidsystemet. Men det går en lift från byn som tar ca 20 minuter.
Kön på morgonen var dunderlång.
Första åkdagen var det gråmulet och flatljus. Vi försökte hålla oss under trädgränsen för att se någonting. Mycket tid spenderades i den legendariska skogen vid Loze-liften, en gammal, långsam och ensam lift som inte många åker för den leder inte direkt någonstans. Men skogen under den är riktigt bra. Det hade snöat mycket dagarna innan vi kom så det blev puderåkning på direkten.

Andra dagen sprack molntäcket upp och det blev bluebird. Även fast det var mitt i högsäsongen och det var supermycket folk gick det ganska bra att hitta åk som inte var så uppåkta, mycket tack vare flatljuset som hade varit dagarna innan.

Resten av veckan fortsatte det att vara riktigt bra väder. Vi åkte fina klassiker som baksidan på La Masse, där jag tillbringade många fina dagar 2010. Jag åkte även Lac Noir, som är ett långt åk på ca 1000 fallhöjds-meter på fina böljande sluttningar.

Men efter 4 fina åkdagar kom smällen. Jag blev sjuk och helt däckad. Normalt brukar jag kunna göra det mesta med lite feber och snowboardåkning (särskilt i alperna) är i normalfallet inga problem med feber. Men detta var något utöver det vanliga. Jag blev sängliggande resten av veckan.
Otroligt tråkigt men ge mig ut och åka fanns inte på kartan.

Tanken var ju att åka och hälsa på Jonas i Verbier veckan efter men jag fick ringa flygbolaget och boka om hemresan (tack Swiss) för åka vidare till ett ställa där jag aldrig varit helt på egen hand kändes för jobbigt.

Tyvärr han jag aldrig vara in i själva Val Thorens, det hade ju så klart varit kul att se hur byn ser ut idag 4 år efter jag säsongade där. Men vi var mycket i Meribel och Courchevel, där var det sig likt!

Här kommer i alla fall några fina bilder.

Tur man är van vid flatljus.

Bra skogsskidåkning

Det här vill man vakna upp till varje morgon.

Sofia

Kul, brant åk!

Kammen på La Masse, legendarisk plats!

Andreas extraknäckar på after skin.

Rolig åkning!

Hej igen - första snön 14/15

Här har det inte hänt mycket på ett bra tag.
Skidsemestern som var tänkt att bli två veckor blev till en pga. sjukdom. Det tog lite musten ur bloggarlusten. Jag ska fylla i luckorna eftersom för förra säsongen var värkligen speciell. I Lycksele blev det ingen vinter medans fjällen fick väldigt bra snö. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Idag firar vi första snön.

Skidsemester

Ja du hörde rätt, skidsemester. Jag har mitt livs första riktiga semester. Dvs. jag får lön för att vara ledig! Imorgon åker jag, Andreas och Sofia till Brides les Bains. Som är en by som tillhör Les 3 Vallees, alltså samma skidsystem som Val Thorens.
Ska bli grymt kul att komma tillbaks dit (där jag har säsongat). Där ska vi vara en vecka. Sedan drar jag vidare själv till Verbier i Schweiz en vecka och hälsar på Jonas som jag träffade i Niseko andra gången jag var där.

Kittel kittel

Var i Kittelfjäll igen förra helgen. Det hade dumpat igen så jag var tvungen att åka dit. Var grymt som vanligt. Nu har jag varit så pass mycket där att jag börjar hitta åken som andra inte hittar.

Mera Kittelfjäll

Kittelfjäll fortsätter att leverera.
Natten mot lördag hade det blåst och kräksnöat. Åkningen var riktigt bra. Tyvärr var jag inte ensam, flera busslaster med sportlovsfirare söder ifrån hade på nått konstigt sätt hittat dit. Men det gick att hitta bra snö ändå. Tyvärr pajade Jan Express och Hotell Liften var inte öppen ända upp pga. lavinfaran.
På tal om lavinfara var det några som satte av en lavin på baksidan av berget (Norgesvängen). Som tur var klarade dom sig. Men vädret var typiskt lavinväder. Blåsigt och mycket snö. Det hade förmodligen drevat in mycket snö över kammen in på baksidan.

Näste helg blir det förhoppningsvis en tripp till Kittel igen.

Kittelfjäll

I Lycksele är det fortfarande katastrof-vinter. Men fjällen har bra med snö. I söndags drog jag iväg till Kittelfjäll. Tyvärr kunde ingen följa men åkglädje behöver inte alltid delas. Snön var riktigt bra, så där lagom mjuk, inte för mjuk så att allt bara virvlar runt men tillräckligt mjuk för att kallas puder!
Det var ca 30 cm lössnö på ett lager med lite hårdare snö. Tyvärr blir det ganska snabbt uppåkt i rännorna eftersom den oglesade skogen är för tät. Men nog gick det att hitta guldåk ändå och några faceshots fick jag.

Storgrova och Lillgrova var inte åkbara. Snön hade inte riktigt satt sig på sten och grusväggarna där utan det låg ett lager med sockersnö som inte var tillräckligt för att täcka stenarna.

Vädret var grått grått grått. Jag hoppas på lite sol snart så man kan ut och splitboarda.




Grått men bra!

Märkligt ljus där det blev ett hål i molnen.