Idag gjorde jag en topptur på Daune (finns flera namn på fjället) bortanför Kittelfjäll.
Snöläget i Lycksele är obefintligt efter att våren kom i början av mars (januari och februari var varjavinter). I Kittelfjäll var det ändå okej med snö men det har inte kommit någon ny på länge.
Prognosen sa ca 6 pulsgrader, sol och 3 m/s i medelvind.
Snön i skogen var hård med ett ca 2 cm lager med varm mjukare snö ovan på. Redan vid trädgränsen började det blåsa betydligt mer, 10 m/s enligt min hobby-meteorologiska magkänsla. Snön vid och ca 200 meter ovanför trädgränsen var isig och många stenar började vara synlig under isen.
Jag gick upp längs den breda ravinen långt till höger. Redan där blåste det ännu mer och snö drevade ner för sluttningen. Drevsnön var mycket halkig och blåsten (motvind) gjorde det svårt att stå upp.
Varje steg upp var en utmaning. Istället för en takt på kanske två steg i sekunden tog varje steg minst 5 sekunder för att vara säker på att inte halka ner.
På toppen blåste det jättemycket. Jag har nog aldrig varit med om så mycket vind. Jag beslutade mig för att åka ner samma väg som jag gick upp och inte gå upp på "huvudet" på toppen och åka ner den vanliga vägen.
Jag hittade lite lä där det gick okej att sätta ihop spiltboarden igen.
Åket ner var lika dåligt som vägen upp. Det var lite lös drevsnö i den breda ravinen, sen is och när jag kom in bland björkarna var det bristande skare.
En dålig topptur. Men det får man räkna med. Även en dålig topptur är en topptur och upplevelse.
![]() |
| Försökte fota den hårda blåsten och drevsnön i den breda ravinen. |


























