Hästskosvängen

Hästskosvängen är en en tur som jag velat göra länge. Turen börjar på Vassitjåkkas nordtopp och går sen hela vägen runt till Voitasrida. Hela vägen gå man på bergskammen som omger dalen Vassivaggi. Igår var det perfekt väder. Vindstilla, sol och några plusgrader.

Jag började att gå till Katterjåkk. Därifrån gick jag sydsidan upp på Vassi till nordtoppen. Vägen upp var bökig  eftersom det bara låg lite snö ovanpå stenhård snö. Det gjorde att man hela tiden tappade greppet och en bit upp hände en av dom saker som inte får hända. Jag hade tagit av mig splitboarden för för det var för brant och hårt för att gå på hudar upp sista biten, men jag lyckades inte få grepp med foten så jag halkade och började rutscha nerför. Efter kanske 10 meter såg jag en sten som jag tänkte kunde bromsa mitt fall så jag satte mot fötterna mot den men det gick inte. Efter ca 10 meter till kom en liten snökam som hade bildats under en stor sten. Jag kastade mig på mage och grep tag med armar och händer runt kammen och lyckades få stop på mig.
Efter det fick jag ta fram spaden och hugga ut steg i den stenhårda snön och på så vis lyckades jag ta mig upp på platån mellan Vassi nord och Vassi mellan.

Vassi-kammen är ganska platt så att nå mellantoppen och sydtoppen var lätt. I själva basen av hästskon blev det väldigt mycket upp och ner något som var väldigt jobbigt och vid ett tillfälle fick jag än en gång ta fram spaden och hugga steg för att komma upp.

Vid sextiden på eftermiddagen var jag så uppe på Voitas. Benen var väldigt trötta. Åket ner var bra, i början var det kallsnö, sen blev det skare men den var så hård att man inte skar igenom.

Väl nere i dalen igen började den långa vandringen hem. Jag blev tröttare och tröttare. Den lilla turen uppför Katterjåkk-liften tog en evighet.

Turen tog ca 12 timmar och jag avverkade ca 3 mil och säkert uppemot 2000 fallhöjds-meter totalt.
När jag kom hem fick jag ett sms av min chef. Han sa att spaet inte behövdes städas och att jag kunde vara ledig imorgon om jag ville. Det var riktigt skönt. Idag har jag varit grymt sliten. Vädret har varit kanon så jag var ut och åkte i ett par timmar men bena ville inte riktigt vara med i matchen.
Det här var säsongens sista topptur. Om fyra dagar åker jag hem.

Hela vägen runt.

I mitten på hästskon.

Toppen på Voitasrida.

Många olika saker

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade här. Mycket har hänt sen sist. Jag har gjort en kvällstur på Vassi igen. Den här gången gick jag hela vägen från Gränsen, halvvägs in i Vassivaggi och sen upp. Det var sol hela vägen och vindstilla. Det var skare så det var några knepiga passager där jag var nära på att halka ner men allt gick bra. Åket ner var riktigt härligt trots skaren.

Sen har Jonas, som jag träffade i Niseko kommit hit. I måndags åkte vi nattskidåkning. Liftarna var öppna från 22 till 00:30. Sen kommer vi till det nästan viktigaste av allt: Jag har flyttat! Från det sunkiga boendet i Baracken till ett svin-fint rum i Schmedjan. Det finkade inte att bo i Baracken. Det lever om om nätterna så att det inte går att sova. Folk (både dom som bor där och dom som inte bor där) skriker, super och spelar hög musik om nätterna. Men i Schmedjan är det hur lugnt som helst, riktigt skönt.

Sen har jag och Jonas varit upp på Vassi en gång till. Den här gången på dagen. Soligt och fint med bra slushig snö. På toppen blåste det som bara den. Det var svårt att gå, så mycket blåste det men så fort vi kom ner en bit blev det bättre. Åket var jätte bra, vi körde i rännorna ner.

I eftermiddag efter jobbet var jag även en tur till på Råtjuvare. En fin kvällstur i strålande sol.
Bara 7 jobbdagar kvar nu!

Vassitjåkka

Riksgränsen by night.

Mitt nya rum, litet men fint. Och TYST!

Sista branta partiet upp på Vassi.

Toppmarkeringen på Råtjuvare.

Rombakstötta m.m.

I söndags (min första av tre lediga dagar) så var det kasst väder båda stolsliftarna var stängda pga hård vind. Det det mest spännande jag gjorde var att gå till Katterjåkk för att handla. Igår var det också grått men vindstilla så jag, Sofia och André åkte till Rombak för att gå upp på Rombakstötta. Vädret där var ganska omväxlande, ibland tät dimma och ibland ganska bra sikt. Det var helt vindstilla och några plusgrader. Först fick vi bängla oss igenom en tät skog och sen gå upp efter en ganska bred ränna. Åket var ganska bra övre biten var det kall, lös snö och nedre var det blöt sorbé-snö. Sen genom skogen igen ner till bilen. Efter det åkte vi in till Narvik för att tanka, äta och se på stan.

Idag gick vi upp på Råttjuvare (stavning?) berget som är mittemot Riksgränsfjället över sjön Vassijaure. Vädret var ganska soligt men det blåste nått djävulskt på toppen.

Sofia i tät skog

Vassi

Vädret har den senaste tiden varit riktigt kasst. Mulet och storm. Det positiva är att det har kommit mycket snö. Men såklart jobbade jag när solen äntligen tittade fram. Men nattens tid är förbi och det är (någorlunda) ljust dygnet runt numera. Så efter jobbet i går drog jag i väg på topptur. Egentligen skulle jag till berget som är mittemot över sjön. Fredrik erbjöd mig att låna hanns skoter (och hanns förarbevis). Men just när jag skulle fara kom Sofia och André. Dom hade varit upp på Vassi (eller Vassitjåkka som berget egentligen heter) då ändrade jag mig och beslöt att också gå upp dit. Jag körde in i Vassivaggi-dalen och sen började jag knata uppför. Snön var stabil och lätt att gå i. Jag höll ett ganska högt tempo och var uppe på ca 2,5 timmar. Det kom några svåra partier där jag var tvungen att ta av skidorna och klättra till fots en bit.
Ca 20:40 var jag på toppen. Det blåste ganska mycket där så jag skyndade mig att sätta ihop splitboarden och börja nerfärden. Tyvärr han snön frysa och bilda ett skarlager så åkningen blev lite knepig. Men åket var fint ändå och det var riktigt fint att komma ut ett tag.

På väg upp.

Toppmarkeringen med Riksgränsen i bakgrunden.

Utsikt ner mot dalen och Voiddasriida.