Niseko igen!

Nu är det bestämt (eller det har varit det ett tag nu) att jag ska tillbaks till Niseko i år igen. Jag har haft enorm beslutsångest men kommit att åka. Det har stått mellan att stanna kvar i Lycksele och jobba tills det att jag börjar jobba uppe i Riksgränsen i mitten på februari eller åka till Kanada, Alperna eller Japan. Eftersom jag åker ensam valde valde Niseko igen för enkelhetens skull. Dit "hittar" jag ju ganska bra iaf.
Jag åker den 5 januari och kommer hem den 3 februari. Kl 06:55 den 5:e börjar jag resan och kommer fram i Grand Hirafu ca 20:00 den 6:e. Resan går: Lycksele > Stockholm > Köpenhamn > Tokyo Narita flygplatts, (flygplattsbyte med buss eller tåg) Tokyo Haneda flygplatts > Sapporo och sen buss till Niseko.
Det känns enormt bökigt att ta sig dit men förhoppningsvis, om snön vräker ner som den gjorde förra januari, är det värt det.
Jag kommer tyvärr inte att bo på samma ställe som förra året för det var fullbokat utan i år bor jag på Niseko Powder Lodge.

Prylar, prylar och prylar

Inför denna vinter har jag köpt på mig några nya prylar.
- En ny dator, som jag var i stort behov av. Min lilla netbook är ju rätt klen och jag kände verkligen att det var dags för en ny laptop. En Asus med fyrkärnig Intel i7-prosessor, 8 gb ram, 750 gb hårddisk, 2 gb grafikkort, blu-ray m.m.
- En splitboard. Alltså en snowboard som man kan dela till två skidor med stighudar - skidor när man går upp för berg och snowboard när man åker ner.
En Voile Mojo RX 171 cm. Det lär nog blir väldigt mycket lättare att topptura med en splitboard än med snöskor och det lär väl bli mer turande denna vinter än föra.
- Ny hjälm och nya googles.

Niseko igen???

Jag funderar verkligen hårt på att fara till Niseko under januari. Men är inte säker än. Beslutsångest!
Jag har även beställt en splitboard men mer om det senare.

På väg tillbaks

Jag har nu efter en långtids sjukdom fått nån slags diagnos i ett brev från doktorn jag träffade för två veckor sedan. Troligen har jag haft mykoplasma (stavning?). Men jag börjar känna mig ganska ok nu, visst känns det att det sitter kvar i kroppen men jag kan i alla fall göra saker utan att bli sjuk på en gång. Men jag är väldigt trött fortfarande och vid nio på kvällen har John Blund varit förbi flera varv och strött grus i ögonen.
Träningen har verkligen blivit lidande under tiden jag har varit sjuk. Jag har tappat ganska mycket. Men det är bara att kämpa på, försäsongs-träning lönar sig.
Knäppte några kort under dagens springtur.

Solen orkar inte upp så högt nu mera.

Riksgränsen!

Nu har jag fått besked att jag har fått jobb i Riksgränsen. Jag hade telefon intervju med herr husfru Johan och det kändes bra. Några timmar senare ringde han upp och sa att jag fått jobb. Jobbet jag har fått är i städet men jag ska invänta besked från dom andra jobben jag har sökt innan jag säger definitivt ja. Jag har ju sökt liftvärd och butikspersonal också så jag måste höra om jag har fått något av dom jobben och i så fall välja det bästa, men vad det än blir så är jag ändå nöjd. Jag vill ju ha så mycket åktid som möjligt.
Jag börjar ungefär den 16:de februari så nu återstår bara att planera för januari.

Första snön

Weeeiiiååå

Vinterns planer mm

Efter mycket osäkerhet, grubblande och ångest börjar jag bestämma mig för vad jag ska hitta på i vinter.

Som det ser ut nu ska jag försöka få jobb i Riksgränsen (borde väl inte vara omöjligt) och innan det börjar ska jag hinna med en resa till Kanada. Vart i Kanada vet jag inte riktigt men det lutar åt Fernie eller Kicking Horse. Men allt hänger ju lite på om jag får jobb i Gränsen. Om inte kanske jag blir kvar i Kanada eller drar till alperna.

Det känns som om det inte är så värst mycket tid kvar till vintern och det skulle vara skönt att ha allt spikat. Som förra året vid det här laget var Japanresan redan bokad och klar.

Nu har jag ett vikariat på ett fritids på eftermiddagarna och hoppar in i skolan på förmiddagarna om det behövs. Mycket roligare jobb än förra årets telefonförsäljning.

Jag är förkyld som en burk och har varit det i typ fyra veckor. Riktigt jobbigt, det börjar likna februari i Val Torens då jag var sjukt jämt typ. Jag vill inte vara sjuk jag måste ju hinna med lite träning innan vintern också.

Jag har investerat i en ny kamera, en Panasonic Lumix fz100. Ett mellanting mellan kompakt och systemkamera med en zoom på hela 24x och filminspelning i full HD i 30fps eller 720p i 60 fps.

Det blir helt ok bilder, kanske inte lika bra som en systemkamera men sen är jag inte så jätte intresserad av foto. Det är ju inte jätte kul att stanna mitt i ett svin bra åk för att fota, då är jag hällre framför kameran. Men det bästa av allt är att den inte har damm i linsen som min förra kamera :)

För att summera: Ny kamera och jag har nästan bestämt mig för vinterns bravader, kanske.

Nykameran

Testade full zoom på en hackspett.

Vad hände? Och vad händer?

Slutet på vintern blev väl inte riktigt som jag tänkt mig. I Chamonix var det 20 grader varmt i byn och inte mycket snö kvar. Man hade säkert kunnat tura och hittat bra åk men att hitta bra folk att göra det med när man inte känner en nån i byn är svårt plus att i det milda vädret blir glaciärerna livsfarliga.

Så jag drog till Sverige igen via Oslo där jag fick bo en natt hos Jens och Clara. Sen åkte jag till Jämtland och Ljungdalen och hälsade på Richard. Där blev det snowboardåkning, skoterkörning och en tur upp på glaciären Helags. En grym kul vecka.

Sen hem till Lycksele där snön smälte fortare än x2000. Jag firade min första påsk utan snö, men så var det en väldigt sen påsk också.

Sen han jag med en trip upp till Riksgränsen där Michaela jobbade. 5 dagar med solsken och vårskidåkning var inte fel.

Nu börjar sommaren än en gång att lida mot sitt slut. Somrarna och vintrarna går sjukt fort men hösten är riktigt seg.

Planen för nästa vinter är yvig och lurvig. Nån sorts säsong blir det nog. Har tanken på Riksgränsen, Monterosa, Engelberg eller nån ort i Kanada. Eller det ena eller det andra, fast kanske det eller .........

Bara det finns snö och grym åkning. Vill inte komma till någon festarort full med spritbummare (="skibum" som tillbringar mer tid i baren än på berget).

Pengar kan bli ett problem också. Jag vill ju helst inte jobba när jag är på säsong men jag vill inte göra som förra hösten, dvs ha ett jobb där man blir spyless efter några veckor.

Richard och hans far på väg till Helags.

(Nej vi körde inte skoter upp, vi gick.)

Michaela i Riksgränsen.

Jag på toppen av Nordalsfjället.

Iförd nyköpt Norröna Lofoten jacka.

I luften på väg till Chamonix

...ja jag är i luften. Det här är nämligen den första Norwegian-flygningen med trådlöst internet ombord. Hoppas allt flyter på bra med transfer från Geneve och att möta upp med Tomas som jag ska överta plattsen i lägenheten av.

Sen är det bara att dansa snödans.

Chamonix

Nu har jag bokat resa till Chamonix!

Boende är också fixat från 23 mars till sista maj. Men jag kommer nog inte att stanna längre än mitten på maj. Nu är det bara att hoppas att det dumpar mycket i april.

Två månader går fort

Så där nu är jag hemma i Lycksele igen efter två månader i Japan. Varje gång jag berättade att jag skulle till Japan för att åka snowboard kom alltid frågan: Va, varför ska du ända till Japan, finns det snö där?

Svaret på den frågan är att ja, Niseko får näst mest snö i världen per vinter, ca 15 meter nederbörd.

Tiden gick alldeles för fort men samtidigt kan jag känna att vi lämnade Niseko vid rätt tidpunkt. För även om dom har öppet systemet till maj så är puder dagarna inte så många i mars och april skulle jag tro.

Januari 2011 kommer finnas med i mitt minne ett bra tag framöver. Det snöade minst 20 dagar av januaris 31. Vi åkte bottenlöst puder oftare än vi bytte kalsonger. En sak som jag inte hade förväntat mig dock, var den enorma puderhetsen som råder i Niseko. Står man inte vid liften 8.30 en puderdag är det svårt att hitta orört inom området. Men enligt locals och folk som varit där flera år har hetsen kommit dom senaste åren och ska Niseko bli fjärran österns Aspen (som deras vision är) så måste dom bygga ut systemet minst med det dubbla.

Februari kom och solen. Tyvärr betyder ju blå himmel dåligt väder på puderspråket och vi fick se solen lite för ofta i februari. Men det betyder inte att vi inte fick bra åkning, vi hade enormt bra dagar men inte samma midjedjupa puder som i januari.

Det enda jag tyckte saknades i Niseko var branta och lite mer utmanade åk. Men det var ju i och för sig bra för lavinfaran, att det inte var så brant.

Att bestiga vulkanen Yotei var bland det häftigaste jag varit med om. Jag kommer absolut att göra mer toppturer.

Dom sista dagarna spenderades i Tokyo. Skyskrapor, konstig mat, mycket folk och ett och annat tempel. Det blev mycket tunnelbaneåkning, mycket gång och lite sömn, men att se hela Tokyo på tre dagar är omöjligt. En sak som vi lade märke till både i Sapporo och i Tokyo var att det var väldigt rent och snyggt på gatorna. Japaner slänger sitt skräp i soptunnor. Ingen annan stans.

Min plan nu är att åka så mycket snowboard som möjligt resten av säsongen. Förhoppnings vis blir det att åka till Alperna inom en snar framtid och stanna tills maj.

Korsning i Shibuia

Tokyo by night

Ett tempel mitt i stan

Akihabara eller electric town, det man inte hittar

inom elektronik där finns inte.

En av många arkadhallar

Ett tempel mitt i en stor skog/park mitt i Tokyo

Rolls Royce

Tokyo bay

Tokyo bay

Tokyo

Nu har vi varit i Tokyo i en och en halv dag typ. Tokyo är hur stort som helst nästan 9 miljoner i själva staden och över 30 milj i kommunen. Detta på en yta som är stort som Skåne ungefär.

I förrgår var vi i Akihabara en stadsdel med elektronikaffärer och arkadhallar. Igår var vi i Shibuya där dom största skyskraporna finns, helt sjukt stora. Vi var uppe i en och fotade lite.

Sen for vi ut till Yokohama för att träffa en tysk kille som vi träffade i Niseko. Han är klättrare och visade oss ett klättergym. Det var sjukt roligt att klättra. Men efter två timmar fanns det inte mycket kraft kvar i mina beniga fingrar.

Kort och gott allt är sjukt stort, häftigt och skrämmande. Det kryllar av folk överallt.

Sapporo

Sista dagen på Hokkaido imorgon. Kl 12.30 flyger vi till Tokyo på huvudön Honshu.

Igår gick vi omkring och kollade i affärer. Vi testade slå baseball-bollar som kastades i 100 km/h av en maskin. Det var skit svårt att träffa, inte som brännboll direkt.

Vi har även provat karaoke. Det vi hade föreställt oss var en stor bar med en scen där man skulle få gå upp sjukt nervös och skämma ut sig. Så var det inte. Vi fick ett litet rum med en TV och två mikrofoner och där satt vi fyra ensamma och sjöng för varandra.

Vi bor på ett kapselhotell. Det vill säga att vi sover på ca 2 kvadratmeter. Det fungerar bra men rumstemperaturen är 26 grader, vilket är lite för varmt för min smak. På översta våningen har vi en Onsen (varm pool) och en bastu.

3 bra sistadagar

Nu är äventyret i Niseko slut.

Imorgon far vi till Sapporo, där vi stannar två dagar och sen har vi tre dagar i Tokyo.

Dom sista tre dagarna har varit bra. Vi har fått ganska bra (vi är sjukt bortskämda) med snö och idag så hajkade vi berget på baksidan igen.

Nu får jag bara tänka ut vad jag ska göra resten av säsongen. Det lutar väldigt mycket åt Chamonix. Det enda som gör mig osäker är att jag åker dit för åkningen och dom jag kanske ska bo med kan vara väldigt mycket mer partyglada än jag.

Överrasknings-kvällspuder

Igår och idag har det inte blivit så mycket gjort. Jag har lånat Richards skidor och kört lite isig pist. Men i eftermiddag började det snöa så jag gick ut för lite kvällsåkning. Och det hade kommit ganska mycket snö, säkert över 15 cm. Det var riktigt roligt även fast underlaget under nysnön kunde varit bättre. Jag gillar kvällsåkning, det är lugnt och skönt och lite folk. Synd bara att dom inte pistar mellan dags- och kvällsåkningen.

Somliga reser till månen, en annan bestiger en vulkan.

Så, dagen D. Kl 5.30 ringde väckaren, nattens sömn var väl sådär, många funderingar passerade genom huvudet. Påklädning, frukost, göra i ordning mat, packa och sen ut till taxin kl 7.

Efter 20 minuters taxiresa kom vi fram till vägens ände. På med snöskor och sen började vi gå. Första kilometern lutade bara svagt uppför, genom en tät granskog. Vi följde ett spår så att hitta var inga problem. Spåret var ganska knepigt med snöskor det var ett ganska lätt snölager ovanpå ett väldigt hårt. Detta gjorde att det var väldigt lätt att halka, det var något jag fick kämpa med hela vägen, vissa bitar var bra att gå och vissa väldigt dåliga.

Sen gick vi och gick och gick. Ungefär en tredjedel upp kom solen fram bakom berget.

Vi tog många korta pauser under vägen där vi åt Snickers och power bars och när vi hade ca 30 minuter kvar till toppen tog vi en längre paus och åt några mackor. Vid det här laget var vi riktigt trötta i benen men vid gott mod.

Och sen 13:30, 6 timmar efter vi startade stod vi på toppen av vulkanen Yotei, 1895 meter över havet. Solen strålade från en klarblå himmel, det blåste en svag vind och långt borta såg vi vägen där vi startade. Benen var som spaghetti men vi tog alla beslutet att göra ett åk ner i kratern för att sen gå tillbaks upp på toppen. Åket ner i kratern var bra, lite solstekt snö. Nere i kratern var det ganska häftigt att tänka att 300 meter under våra fötter bubblar det lava.

Vägen upp kändes som en evighet, även fast det bara tog ca 25 minuter.

Efter det vilade vi lite och fikade.

Sen började våran väg ner. Första biten var väldigt vindpinad, sen kom ett parti med lös snö ovanpå ett lager med hård snö. Den bästa biten var nog den nedre hälften med ganska slushig, varm snö men väldigt njutbart. Vi kom ner på ett fält som vi gått över ca 7 timmar tidigare och sen väntade en flack transport genom granskogen innan vi var tillbaka där vi startade.

Det känns väldigt roligt att ha gjort en sån lång hajk. Totalt 1700 fallhöjdsmeter. En upplevelse som jag kommer att komma ihåg.

Kanske ett litet steg för mänskligheten men ett stort för Patrik.

Vägens ände, där taxin lämnade oss.

Soluppgång

Nerifrån kratern

Mt Annupuri, vårat vanliga berg.

Fin dag

Idag har vi gjort en liten uppvärmnings-hajk inför vårat försök på vulkanen Yotei imorgon. Vi åkte ner för baksidan på berget. Snön på vägen ner var helt sjuk bra. Sen gick vi upp på samma berg som vi hajkat tidigare men vi gick upp på ett annat ställe än förra gången. På toppen vilade vi lite i solen och fikade. Där träffade vi en japan som kunde säga "konversera internationellt" på svenska. Han ville äta middag med oss. Så på kvällen gick vi ut och åt nått soppaktigt.

Sen åkte vi ner på en skuggig nordsida. Åket var ganska brant, det brantaste vi har åkt här. Snön var perfekt, kall och djup.

Äntligen snö

Äntligen har det kommit lite snö. Efter en torrperiod på nästan en vecka så har det snöat nätter i rad. Det var riktigt fin snö idag. Men den blir fort uppåkt, speciellt eftersom det är söndag.

Av någon anledning stämde åkningen inte riktigt för mig idag. Men mitt revben kändes ganska bra idag, vågar man hoppas på att det inte är sprucket trots allt? Till veckan ska vi hajka mycket. Imorgon ska vi göra en mindre hajk och sen kanske på tisdag ska vi bestiga vulkanen med sina 1900 meter över havet.

Torkad bläckfisk någon?

Hittade denna på mataffären.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Hej och välkommen till Hajk, del 2

Idag gick vi upp på toppen och sen åkte vi ner på baksidan av berget. Första biten var vindpackad men sen blev det riktigt bra. Planen var att hajka upp på berget på andra sidan dalen. Sagt och gjort efter ca en timme var vi uppe. Fallhöjden uppskattas till 400 meter av våran norske vän. Åket ner var hur bra som helst, alltså helt sjukt bra! Vi var 5 personer, och när vi kom ner och tittade upp såg vi 5 spår. Jag var skakis när jag kom ner.

Fixade bättre redigering på bilden med svängen. Och jag kan säga att det där var inte den enda sköna svängen på det åket.

På med stighudar och snöskor.

5 spår

Lekte lite i Photoshop