Nu när vi börjar gå mot mörkare tider kommer en liten rapport om säsongens sista åk.
Kittelfjäll hade öppet liftarna lite längre än vanligt på grund av den snörika vintern. Så jag passade på att åka dit sista dagen de hade öppet, söndag 13 maj.
Efter mycket varm väder och regn hela lördagen fanns inte mycket snö kvar. Men Liftarna var öppna även om Jan Express bara var åkbar ca en tredjedel upp.
Vädret var ca 15 grader varmt och sol. Snön var extremt blöt och även fast jag vallat med 20+ valla så sög brädan fast lite här och där i snön. Men det gjorde inte så mycket, kul var det ändå.
I vissa åk var det så lite snö att man fick ta fart och glida över mossa och ris för att ta sig mellan snöfälten. I Kålårado, ett åk som jag nästan aldrig åker för att det är så lättillgängligt (= snabbt uppåkt) var snön riktigt fin men efter kanske 5 åk där gick det inte att åka mer för snöbron över en bäck hade kollapsat.
Säsongens sista åk är alltid tråkigt. För det är ju när det inte går att åka som åksuget blir som störst. Hoppas vintern 18/19 bjuder på lika fin snö. För denna säsong levererade Kittelfjäll extremt bra åk.
Grönfjället är ett magiskt bra fjäll. Från vägen mot Kittelfjäll ser det ut som en pyramidtopp men när man går närmare upptäcker man att pyramiden bara är profilen av ett långsträckt fjällmassiv. Anmarsen lång men man kan ganska tidigt börja plocka höjd. Biten upp på passet mellan Kroenejenvaellie 990 m ö.h. och Klinhkie 1101 m ö.h. är enkel. Sen gäller det att runda baksidan av toppen Klinhkie. Oftast har snön smält eller blåst bort där så det snabbaste sättet att ta sig runt är att spänna fast brädan på ryggsäcken och balansera på klippblocken runt.
Sedan väntar en lång kamvandring på den breda kammen som blir smalare och smalare ju närmare man kommer den branta toppen på Grönfjället 1376 m ö.h. Vädret var soligt och ca 10 - 15 grader varmt. Sista biten upp till toppen är för brant för att gå med stighudar. Därför är det bästa att göra sig i ordning för åkning ca 50 höjdmeter innan toppen och sedan klättra upp "till fots". Vädret gjorde det trixigt att ställa om från uppfärd till nerfärd. Eftersom det var så varmt gick jag i tunna löparbyxor och underställströja. Men på vägen ner vill man ha täckbyxor och jacka. Det blåste väldigt mycket så att ta av stighudar, vika ihop och packa dessa, sätta ihop splitboarden till en snowboard, ta på täckbyxor och jacka, ta på hjälmen, spänna fast brädan på ryggsäcken och sedan klättra upp, tog ganska lång tid.
Åket ner var riktigt bra. Från toppen är det ganska svårt att hitta där man ska åka eftersom man inte ser åket. Sidan består av flera olika rännor men det gäller att komma rätt så man inte hamnar bland en massa klippor. Jag kom lite för långt ner och fick traggla mig fram mellan och över lite sten och klippor innan jag hittade in i åket. Men åket var bra, brant och mjuk slaskig snö.
Eftersom dagarna är långa hann jag med ett andra åk. Jag provade för första gången att gå upp från den nordvästra sidan. Det blir närmare än att gå den vanliga vägen upp när man liks är så pass långt in i dalen. Den vägen upp var enkel att gå.
Andra åket ner hade jag spanat in nerifrån. Man håller längre vänster på kammen innan man droppar in i en ränna. Ingången i rännan var stenig. Början på rännan var brant och ganska smal men till och med ännu bättre än första åket.
Efter det var det bara att börja gå mot bilen vilket tar ca 1,5 timmar. Detta var säsongens sista topptur.
