Några dagar (21/4) efter turen i Hemavan åkte jag upp till Kittelfjäll för att ta mig an fjället Daevnie. Ett berg som jag sett på håll från Borkafjället och som ser väldigt spektakulärt ut.
Eftersom vintern var på tok för varm vågade jag inte gå över isen på sjön som sträckte sig mellan vägen och foten av fjället.
Först försökte jag hitta en väg över bäcken som var inlopp till sjön men det var omöjligt. Jag fick köra tillbaks en bit och hittade en bro över bäcken. Anmarsen blev betydligt längre men säkrare.
Fjället har en mycket spetsig överdel och sista biten blev en trevlig kamvandring där det stupade brant ner på ena sidan och man såg in mot Norge på andra sidan.
Översta biten på åket ner var mycket brant sen blev det en större yta att åka på som lutade på rätt bra. Snön var väldigt hård ovanför trädgränsen men som jag brukar säga: hällre betongsnö än lavinsnö. När jag kom in i skogen blev snön härlig vårslask och jag följde en bäckfåra hela vägen ner till sjön.
Taggad av åket bestämde jag mig att gå upp en gång till, denna gång blev uppturen från motsatt sida. Underlaget var hårt och det var väldigt skönt att ha skarjärn. Trött i benen gjorde jag ett härligt åk till.
För att ta mig tillbaks till bilen igen fick jag snedda genom skogen upp till trädgränsen för att sedan kunna åka ner samma väg som jag först gick upp.
Ganska häftigt fjäll!
Toppen
Sjön som jag inte vågade korsa.
Utsikt från toppen. Borkafället till höger och baksidan av Kittelfjäll till vänster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar