Kl 6 landade en trött Patrik på Arlanda. En bit mat och sen krypa ner i sängen i sovkupén kändes inte dumt. Tåget skulle gå 21:42. Jag frågade i informationen om det gick som planerat och hon sa att det skulle bli 10 minuter sent. Skönt tänkte jag, bara 10 minuter. Efter lite väntan tittade jag på informations-särmen igen och såg att det nu var försenat 20 minuter till. Ok, 20 minuter hit eller dit. Och så här höll det på. Ända tills kl 00:10 tre och en halv timma senare fick jag stiga på tåget.
Ombord träffade jag en väldigt trevlig konduktör som sa att jag kunde få en egen kupé eftersom jag hade så mycket packning och dom hade inget ställe att ställa snowboardbagen på. Hur bra som helst.
Kl 10:00, fyra timmar försent kom vi fram till Vännes. För att spara tid körde tåget inte in till Umeå utan det blev buss mellan Vännes och Umeå. På Umeå centralstation visade det sig att tåget till Lycksele inte skulle gå från Umeå utan från Vännes. Så det blev buss tillbaks till Vännes igen.
En jäkla cirkus. SJ har jätte bra och hjälpsam personal men när grundpelaren i deras service, att ta sig från punkt A till punk B, inte fungerar så är det ju nått som är på tok.
Med SJ:s resegaranti fick jag dock en värdecheck på hela priset av resan så det kommer att räcka både till och från Riksgränsen så det är ju bra iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar