Bra åkning, ja tack!

Dagen började som dom flesta andra. Uppstigning kl 7, frukost och sen ut ca 8.10 för att vara först i liften. Sen åkte vi Miharashi-skogen några gånger. Första åket var inget vidare. Kroppen kändes seg och det var ganska hårt och spårat under dom ynka 20cm puder som kom inatt. Sen provade jag att åka lite mer till höger och där var det mycket skönare snö och kroppen var uppvärmd så det blev några riktigt sköna åk i våran favoskog. Sen provade vi Strawberry fields och Blueberry fields. Strawberry var ok ganska uppåkte men kul ändå. Blueberry var sämst i världen.

På morgonen blåste det väldigt mycket så det var inte öppet upp på toppen. Så vi tänkte att det här blir kanske ingen höjdardag.

Men runt 11-tiden bestämde dom sig för att öppna Hanazono 3 och gate 5 som finns vid toppstationen på Hanazono 3. Från liften såg vi massor med folk som skråade ut till höger så vi bestämde oss för att skråa så långt så vi får ospårat.

Tyvärr så är ju inte så lätt att skråa med snowboard, speciellt när det lutar lite uppför. Så jag var tvungen knäppa av mig brädan och gå. Det var hur jobbigt som helst efter som jag sjönk ner till knäskålarna för varje steg jag tog och vissa partier ända till midjan. Men fan den som ger sig tänkte jag och knatade på. Efter kanske 20-30 minuter var jag framme vid ett ställe som såg perfekt ut. Och det var perfekt. Ospårad, midjedjup, härlig snö. Helt sjukt bra åk med först stora ytor och sen tajt skog.

Efter det åket träffade jag Jens och Richard igen, eftersom vi kommit ifrån varandra under hajken. Dom hade åkt ännu längre bort så vi tog liften upp igen och följde samma spår. Som tur var hade fler skidåkare åkt där nu så det var mycket hårdare och jag sjönk inte ner lika djupt.

Det åket vi sen gjorde kan mycket väl ha varit bästa åket i mitt liv. Brant, snabbt, djupt, ospårat. Sen kom vi ner till en sluttning med en stor sten i mitten som blev ett riktigt stort hopp.

Man flög säkert 3-4 meter över marken. Tyvärr var landningen lite uppkörd och mina ben var lite för trötta så jag lyckades inte stå i landningen utan satte först i röven och sedan kunde jag åka iväg. Men det var ett riktigt roligt hopp som var större än det såg ut uppifrån så man blev lite skraj i luften.

Transporten tillbaks till liften var inte så kul däremot flack och uppförsbacke här och var. Alltså inte gjord för snowboard.

Vi körde samma åk en gång till och jag sattsade ännu mer i hoppet och flög som tusan men satte inte landningen den här gången heller. Jag och Richard gick upp och tog hoppet en tredje gång och nu körde jag med lite mindre fart och träffade en bättre landningsplats så tredje gången gillt.

Det var förresten inte tvärenkelt att gå upp till hoppet. Backen var väldigt brant och snön väldigt lös. Så dom 40 metrarna vi gick upp tog kanske 15 min.

En otrolig dag men som tog knäcken på mig eftersom det blev så mycket gång. Men helt klart värd det.

Tyvärr inte så många bilder idag. Man hade ju annat för sig än att fota :)

Starten för vårat åk, inte så tokig utsikt.

Så klart ser det ju hälften så häftigt ut på bild.