Framme

Igår kl 8 på kvallen kom jag fram till Niseko. Resan gick sådär kan man väl säga. Det började på Arlanda vid väskinlämningen. Jag valde disken som såg ut att ha snällast personal eftersom jag visste att snowboardbagen var lite för tung. Tyvärr var den snälla personalen en som var ny på jobbet och hade en "övervakare" med sig. Då gick det absolut inte att vara lite snäll och bjussa på 5 kg och när han fick veta att det var två snowboards i samma bag blev det ännu krångligare. Jag fick ta ut den ena och lägga den i en plastpåse som jag fick och betala 450 kr styck.

På planet var det trångt och varmt säkert 25 - 30 grader. Min videoskärm som bla. kan visa filmer ville inte fungera. Maten är väl det som är höjdpunkten på långa flygningar. Inte för att den är så god oftast utan för att man för nått att göra. Det blir ganska pilligt när man ska äta på en yta av kanske 4 kvadrat-decimeter. Det blev inte mycket sömn kan jag säga, kanske en eller två timmar totalt.

Väl framme på i Tokyo var det flygplatsbyte som gällde. På vägen mellan Narita och Handea var det långa bliköer så att bussen fick ta en annan väg som var rätt mycket längre. På Handea fick jag veta att mitt plan var inställt pga. snö på Sapporo flygplats. Men japanera löste det fint. Är det nått japaner är bra på är det att lösa saker och ting, det tar bara lite olika lång tid. Jag blev ombokad på ett plan som egentligen skulle avgå 11:00 men som blivit försenad till 14:15. Så klart blev det strul men snowboardbagen även här. Inte pga. vikten eller att det var två brädor utan att bagen var för lång.
Men för med en avgift på 400 kr gick det bra.
Tyvärr blev planet ännu mer försenat och kunde inte starta på ca en timme.

Och det gjorde att det blev ännu stressigare på flygplatsen i Sapporo. Jag hade förbokat en plats på bussen till Niseko. Men det viste ingen av busspersonalen om. Men som sagt japaner är bra på att lösa saker men den här gången tog det en väldans tid. Femtioelva japaner sprang kors och tvärs med namnlistor. Tillslut kom chefen för bussbolaget dit och hjälpte till att fixa en plats. Det är helt otroligt att det blir sånt strul och inte blir det bättre av att ingen kan engelska. Men dom var väldigt trevliga och enormt hjälpsamma.

Sen efter 2,5 timmars bussresa var jag framme i Niseko tröttare än tröttast och hungrigare än hungrigast.
Jag bor på Niseko Powder Lodge, ett enkelt vandrarhem i ett rum med 4 andra svenskar.
Totalt är det säkert 10 svenskar här. Jag ska lägga upp lite bilder från boendet sen.